Johann Sebastian & hans andra fru
En australiensisk professor som tydligen behöver få rejäl uppmärksamhet världen över har påstått att hans andra hustru Anna Magdalena skulle ha komponerat cellosviterna.
Dessa cellosviterna är komponerade 1720 enligt alla uppgifter jag har hittat om dem, och har alltid ansetts som något som utnyttjar cellons förmåga till det yttersta. Ända in i nutid har de varit mallen för vad som går att göra med/på en cello. Dessa verk skulle alltså vara komponerade av en 19-årig sångerska, Anna Magdalena Wilcke, född 1701 och som 1721 skulle gifta sej med dåvarande kapellmästaren i Anhalt-Köthen nära Magdeburg: Johann Sebastian Bach. De kände varandra sen ett par år eftersom Anna Magdalena också var anställd i fursten Leopolds hov – som sopransångerska.
Att Anna Magdalena kopierade noter till sin man har varit känt sedan länge, men de slutsatser som denne professor Martin Jarvis – som dessutom påstås vara Bachexpert – har dragit av sina undersökningar av manuskriptet verkar mer bygga på ett behov att bli sedd i forskningsvärlden - eller varje fall bli sedd, få sina 20 minuter i rampljuset. Särskilt meningar som: ” cellosviterna besitter en musikalisk symmetri som resten av hans konstnärskap saknar” borde få resten av världens Bachkännare & -älskare att bara skaka på huvudet. Det tyder inte på någon större kunskap om/känsla för vad J S Bach skrev, t ex de stycken för soloviolin som komponerades ungefär samtidigt och som delvis bygger på cellosviterna – eller som cellosviterna bygger på vilket det nu är.
Att påståendet om Anna Magdalenas komponerande fått ett blandat bemötande i musikkännarkretsar är säkert inget understatement, Jarvis har för övrigt också påstått att hon varit med i komponerandet av en aria i Goldbergvariationerna.
Bach har inte efterlämnat några kompositionsdagböcker eller lämnat andra uppgifter till eftervärlden. Han skrev för sitt uppehälle och vad hans arbetsgivare begärde. Det verkar klart att han hade önskat få bättre arbetsgivare och möjlighet att skriva även annat - mer instrumentalmusik exempelvis. Markgreven av Brandenburg fick 6 fantastiska stycken sej tillägnade, men var inte intresserad - alternativt: förstod inte vad han och världen gick miste om.
Om Anna Magdalena och hennes musicerande efter giftermålet vet vi ännu mindre. Att hon spelade klaver vet vi, eftersom att hennes man satte ihop en klaverbok till henne, men annars var hon förmodligen fullt sysselsatt med de tretton barn som hon födde mellan 1723 och 1742 – och borde inte en kvinna som kunnat skapa något så genialiskt som dessa cellosviter i så fall kunnat skriva något litet stycke för att hålla nöden borta när maken 30 år senare avled.
Dessa cellosviterna är komponerade 1720 enligt alla uppgifter jag har hittat om dem, och har alltid ansetts som något som utnyttjar cellons förmåga till det yttersta. Ända in i nutid har de varit mallen för vad som går att göra med/på en cello. Dessa verk skulle alltså vara komponerade av en 19-årig sångerska, Anna Magdalena Wilcke, född 1701 och som 1721 skulle gifta sej med dåvarande kapellmästaren i Anhalt-Köthen nära Magdeburg: Johann Sebastian Bach. De kände varandra sen ett par år eftersom Anna Magdalena också var anställd i fursten Leopolds hov – som sopransångerska.
Att Anna Magdalena kopierade noter till sin man har varit känt sedan länge, men de slutsatser som denne professor Martin Jarvis – som dessutom påstås vara Bachexpert – har dragit av sina undersökningar av manuskriptet verkar mer bygga på ett behov att bli sedd i forskningsvärlden - eller varje fall bli sedd, få sina 20 minuter i rampljuset. Särskilt meningar som: ” cellosviterna besitter en musikalisk symmetri som resten av hans konstnärskap saknar” borde få resten av världens Bachkännare & -älskare att bara skaka på huvudet. Det tyder inte på någon större kunskap om/känsla för vad J S Bach skrev, t ex de stycken för soloviolin som komponerades ungefär samtidigt och som delvis bygger på cellosviterna – eller som cellosviterna bygger på vilket det nu är.
Att påståendet om Anna Magdalenas komponerande fått ett blandat bemötande i musikkännarkretsar är säkert inget understatement, Jarvis har för övrigt också påstått att hon varit med i komponerandet av en aria i Goldbergvariationerna.
Bach har inte efterlämnat några kompositionsdagböcker eller lämnat andra uppgifter till eftervärlden. Han skrev för sitt uppehälle och vad hans arbetsgivare begärde. Det verkar klart att han hade önskat få bättre arbetsgivare och möjlighet att skriva även annat - mer instrumentalmusik exempelvis. Markgreven av Brandenburg fick 6 fantastiska stycken sej tillägnade, men var inte intresserad - alternativt: förstod inte vad han och världen gick miste om.
Om Anna Magdalena och hennes musicerande efter giftermålet vet vi ännu mindre. Att hon spelade klaver vet vi, eftersom att hennes man satte ihop en klaverbok till henne, men annars var hon förmodligen fullt sysselsatt med de tretton barn som hon födde mellan 1723 och 1742 – och borde inte en kvinna som kunnat skapa något så genialiskt som dessa cellosviter i så fall kunnat skriva något litet stycke för att hålla nöden borta när maken 30 år senare avled.
posted by Inge at 4:09 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home